Att åka på musikfestival med skolbarn innebär mycket mera praktiska bestyr än musik. Alla ska ha rosa kepsar för att synas, utom Emil som ska ha en blå. När dom ska sova ska kepsarna av och barnen ska läggas i varsitt fack i den kollektiva sovsäcken. Ungefär som silverbestick, fast man rullar inte ihop dom.

För att få plats med alla barnen behövs ett stort cirkustält i två våningar. För att få dem att gå upp för den breda spiraltrappan krävs både övertalning och hurtiga vandringssånger.

(Jag dansar lite i smyg på festivalen, när alla sover.)

Egentligen är nog alla lyckligast när vi sitter på bussen på väg hem, insvepta i håriga filtar. Det är en väldig tur att det bara är jag som är kissnödig eftersom toaletten redan är så full att kisset rinner över i duschen.