På golvet hade hon lagt ut en filt. I ena hörnet av det största rummet. Vid dörren till stora sovrummet. Som en markering. Som ett bo.
Där satt hon. Med en tillbringare av porslin som båda ville ha. Den fick stå i mitten. På ena sidan om tillbringaren lade hon saker som hon inte brydde sig om och på andra sidan, mot väggen, la hon saker som hon ville ha. Saker som hon köpt och som berättade något. Något litet ögonblick som var snällt och varligt.
Sakerna som hon inte ville ha hade han köpt eller så var det sådant som han velat att hon skulle köpa.
Tillbringaren hade han köpt men den ville hon ha ändå. Den passade in.
Hon satt på filten, på golvet och plockade varligt upp sak för sak ur den stora kartongen. Ordnade och valde. Det mesta hamnade i högen som hon inte ville ha.
Hon satt nästan i vägen. Han gick med stora steg över golvet. Med smutsiga skor. Hämtade saker från stora sovrummet. Det hade aldrig hunnits använda som deras sovrum Det hade blivit hans rum. Med hans saker. Skåp. Skivsamlingar. Skivspelare. Bokhyllor. Fotölj. Det var där han satt då han kommit hem. Med stängd dörr och spelat sina gamla vinyler.
Hon var oftast i köket. Eller i barnens rum. Det var roligast. Att vara med barnen. Att bygga lego eller rita mitt på golvet. Eller laga mat när barnen lekte med trolldegen på köksbordet. Dom hade massor av trolldeg. Hon tillverkade den själv och barnen fick välja färg. Sedan byggde dom landskap med vägar och berg. Körde med sina bilar så det blev spår. Hon fick göra gubbar och bränna i ugnen. Hon bakade tårtor till deras kalas. Batman med svart marsipan som smakade äckligt. Spindelnät av lakritsremmar. Pepparkakshus som barnen fick slå sönder så bitarna sprättade runt hela köket. Massor med kompisar. Ibland satt sju ungar framför Super Mario. Strax därefter var dom ute och cyklade. I backen. Gjorde hinderbana.
På fredagarna kom han hem. Hade med sig blommor och hon hade städat. Barnens leksaker i deras rum. Barnen framför teven. Tills hans program började. Efter middagen. Till kaffet. Då skulle han ha teven.
Då var hon med barnen i deras rum. Det var roligast.
När nyheterna var slut gick han in i stora sovrummet och spelade sina skivor.
Barnen badades och nattades. Det gjorde hon alla kvällar. Barnen älskade att bada. Med sina legogubbar och badskum. Dom skrattade högt och stänkte ner. Med stängd dörr då pappa var hemma.
Sedan kröp dom ner i barnens säng. Alla tre. Det var mysigt att trängas. Hon läste Alfons och Pettson. Om och om igen. Somnade och sluddrade. Blev väckt av barnen. Som kunde alla texter.
Sedan kom han och väckte henne. Hon tog sig då yrvaket till deras gemensamma säng. Som stod i minsta sovrummet. Halvvaken drog hon av sig kläderna och han väntade redan.
På morgonen tassade hon och barnen omkring. Fick inte störa. På söndag kväll åkte han igen. Alla tre drog en lättnadens suck.
"Jag flyttar nu" säger han plötsligt en dag. "Har fått lägenhet." "Du är så tråkig numera."