Jag saknar de lätta dagarna, när man endast kunde fånga vattendropparna. Då man hittade den finaste regnbågen och stolt visade upp den och inte inse att man glömde skatten vid dess slut.

Där rosiga kinder och fräknar var en självklarhet och man hade aldrig hört talas om antidepressiva eller ätstörningar.

Kanske jag kan fånga min regnbånge en dag och visa den för bäcken jag aldrig såg som barn.