jag har undrat varför månen lyser blek
  längtar den måhända efter kärlek

  jag har undrat varför blomman min
  är lika liten som förut
  den tränger genom asfalten
  i snö och regn
  den vägrar slås ner
  ens av stormar och snålblåstens hand

  den är stark
  den vill växa
  solen kommer snart gå upp
  månen kommer snart gå till sin vila
  snart värmer solen åter
  alla blommorna som gråter

  jag har räknat alla sandkornen
  på stranden det känns
  som om jag kände allihop
  det finns ingen stjärna som ej rört
  mitt sinne

 det finns ingen natt
 som jag inte fångat drömmarna
 i små ,små askar
 för att aldrig glömma

 så jag ser på månen en gång
 till som tusen gånger förr
jag gläntar hjärtats dörr
 och viskar tyst till natten
 snart föds åter dagen
 då ska jag räkna
 drömmarna  ,ja räkna drömmarna
 som natten gav