Konstig känsla

Du var här
vi umgicks
pratade

Det känns ändå tomt
trist

Jag har ingen kärlek att visa dig
bara nyfikenhet
vill lära känna dig
innan du dör

det känns konstigt
fel
att inte känna varandra
du är min pappa
jag vet inget om dig
du är inte intresserad av mig?

Jag visade mina dikter,
läste en
du lyssnade förstrött(?)
sa inget
frågade inte mer
om de andra dikterna
fast du såg att det fanns fler.

Du pratar med min man
berättar om dig själv
lyssnar på hans
kunskap

Jag är inte arg,
inte ledsen direkt
mest tom

Jag har andra
som visar mig kärlek
jag har det bra

Men du är min far
det känns som om
det RÄTTA vore att
du vore intresserad
av din dotter

Mammas livsvisdom säger-
om alla omständigheter
i livet:
"Det är som det är-
varken mer eller mindre"

Hon menar-
ha inte så mycket känslor
och åsikter om det som händer dig,
det är det det är oavsett,
kommer inte att försvinna eller ändras.

Nu sitter jag här,
efter din avfärd
tankfylld.