sprickorna i min själ
hemsöker mig

kliar

har försökt reparera dom
med spackel
spik
och stygn

har ansträngt mig
för att dölja dom

med plåster
och förnekelse

sprickorna

inga små krackeleringar
direkt

stora flagor saknas

och jag vet
att jag måste
acceptera deras
existens

biter ihop mina käftar
bittert
beskt

som en infektion
finns dom där
och suger ut min energi
min livslust
och min glädje

drar ner mina ärmar igen
ingen ska få se
handlederna

jag hänger för en affisch
så jag slipper se sprickorna

en kuliss
som får
dölja

sanningen
om
vad som
en gång
varit