Redan medlem?
Logga in
De grep tvivlets röda rosor okänsliga för dess
TaggarSkog ropande mot månens vita yta Drev kanststött av ensamhetens vind Över sovande bergskammar av Stelnade porfyrfragments färg
Månen sov sin sömn i ljus Vakande över grönhetens liv Tryggare än solens livliga stormar Bortglömd av dess hetta
Den väntade sig svar där i natten skogen Från ljuset av den skinande runda Som var deras läromäster i nätters Främmande svarta oro
Fri vers
av
madigan
Läst 414 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2009-08-06 22:38
|
Nästa text
Föregående madigan |