Jag mins de dagar,
då jag letade efter kakor i kökshyllor.
Mins att du brukade lägga fram
en skål med sötsaker till mig o bror min.
Jag mins det som om det var igår.

Jag mins den dagen jag flyttade,
dina ögon sa mer än dina ord,
älskade mor.
Jag bor så nära dig men varför känns det så långt bort?

Tiden har gått, inte lång tid men ändå
dagar känns som veckor, veckor som månader, år som evigheter.
Nu när jag kommer på besök och öppnar dina kökshyllor,
hittar jag mediciner.
Olika värktabletter, brev från vårdcentralen, intyg från läkaren.
Säg mig var du har ont?
Säg mig mor, har jag varit borta för länge?
Eller har du alltid haft smärtan och jag var för blind för och se?

När byte du ut kakorna mot mediciner kära mor?

Du ler varje gång du ser på mig.
Du ler trots smärtan.
Och jag vet att
Bakom leendet gömmer sig
ett ännu större leende.

Letar i dina kökshyllor och hittar
en skål sötsaker bredvid en skål av mediciner...