Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
minne från när jag var liten, och en insikt man kanske måste göra.


den gröna skottkärran

Den gröna skottkärrans färd
För mig över den grusbelagda gården
En evighet
Får mitt hjärta
På sju år
Att stanna

DETÄRLITELÄSKIGTMENJAGVETATTJAG
VILLOCHMÅSTEFULLFÖLJADETTAFÖRDET
GÖRMIGGLADOCHJAGVETATTJAGMÅSTEFÅ
UPPLEVAMINBARNDOM

Min solbrända somriga pappa
Ser mig i ögonen och skrattar
Rutig skjorta
Täcker hans starka armar
Stövlar klapprar
I storlek 45

OCHVIDDENHÄRTIDENUNDRRJAGALDRIG
ÖVERHURHANKANVARASÅSTARKJAGBARA
VETATTPAPPORÄRDETOCHATTALLABARN
HARLEKANDEPAPPORPÅLANDET

Numera ser jag barnbarnen
Kikna av samma skratt jag ägde
Som liten
Och kanske fortfarande äger
Inget skratt likt detta
Det spontana och djupa

OCHJAGKANINTERÅFÖRATTÄRLITEAVUNDSJUK
OCHATTJAGÖNSKARATTJAGTROTSALLTVÄGDE
LITEMINDRESÅATTJAGOCKSÅFICKPLATS
ISKOTTKÄRRANHOSPAPPA

Men något inom mitt ego
vill unna dom att leva
som jag
har levt och vuxit upp
något vill ge dom
samma livsmod och kärlek

JAGBARABERTILLGUDATTDOMOCKSÅSERSINCHANS
ATTLVAOCHATTÄVENDOMNJUTERAVDENTRYGGA
PAPPASOMHÅLLERSOMIETTFASTGREPPATTDETINTE
LÅTERVARDAGENTAÖVERUTANFAKTISKTLÄRSIGLEVA.




Fri vers av Fenomena
Läst 306 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-08-11 13:02



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Fenomena
Fenomena