du gömmer dig bakom murar
byggda av ren tjurskit
det kallas ursäkter tomma ord av rädsla
du byggde dem omsorgsfullt

sträcker händerna genom milen
skakar om dig som du skakas bör för
ser du inte vad du har där framför
hon som du sagt du vill ha
vad är problemet

du kan inte lita på andra inte älska du
har blivit sårad förut men
ingen har någonsin skonats
det finns inga hela själar utan ärr
alla har känt hjärtats blod brista
alla har trasiga kroppsdelar
hänger livlösa i väntan på en helare

du låter ärren bli ett skydd från lyckan
tänk om någonting bra händer
vill hellre vara sårad sargad individ
än att kämpa för något bättre

när chansen kommer tar strypgrepp om den
låser sig fast med kedja slänger nyckeln åt helvete
skjuter murarna gräver ned
det är under jorden de hör hemma

sluta gömma dig bakom imaginära murar
den enda du lurar
är dig själv