från riset på marken lyser
det lingonröda
så fruktansvärt svenskt

lingonrödatuvorpåvillandemo

men jag ser mors fingrar
hör hennes röst
"man måste inte plocka mycket"
"känslan är viktigast"
"se så vackra de é"
"och sen kan vi råröra dom"

tyst plockar vi lingon
hustru och jag
tyst och stilla med händerna

oraspade står plantorna kvar