Annie har en bror.
Någonstans där på övervåningen.
Senaste gången
hon kramade om honom
var dom 12
och 8.
Ljusår sedan.

Han hette Johan.
Nu vet hon inte
vad hon ska ropa
när makaronerna och
falukorven är klar.

Istället skjuter hon in en
liten tallrik
med lille, lille-skutt på
in under hans dörr.

Fast även om
dom inte längre pratar
så skulle det värsta vara
ifall han inte fanns längre.

Det enda som hörs
från hans rum, hans
tystnad i pojkrummet
är rispandet av skalpeller mot väggen.

På något sätt är det tryggt,
och får Annie att somna.