Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sweetie på portugisiska

När rösterna for upp i skyn
föll mina tårar ner
Jag kunde inte se på dig
men jag kände din hand


Öppna mina ögon och såg rakt in i dina
guldbruna
och du slöt dina snabbt igen
men jag såg hur du log

Du närmade dig med dina läppar
och din hand tog tag i mitt hår
drog mitt huvud bakåt
tryckte dina läppar
hårt mot min hals

Jag vicka på tårna
du log
Vi gned näsorna mot varandra

Jag ville inte stänga mina ögonlock
inte en minut ville jag sova bort
när jag låg där med mitt huvud på din bröstkorg

Nu vågar jag inte öppna mina ögon
för jag känner
min kalla säng under mig

Vill tillbaka, vill tillbaka
vill tillbaka till sovsäcken vi delade på
Tillbaka till då du kysste
hela mitt ansikte

och dom sjöng
med en text som löd

"No Josef, No cry
No Julia, No cry"

och dom sjöng
med en text som ljög

"cause everything
is gonna be alright"

Jag glömde klia dig på handflatan
och berätta hur speciell du är


Steget upp i bussen
var som att trycka ner en spik
rakt in i hjärtat
och jag såg dig stå en bit bort
vänta
på ensamheten
på ett aldrig mer
På meningen till vårt adjö


Men bussen åkte aldrig
Jag var fast i ett mellanting
Jag vred mig
tvekade
reste mig upp
satte mig ner igen
grät
slet mig i håret
Tills jag plötsligt hörde
en kvinnas röst säga något som min kropp skrek
och jag gick ner på trappsteget och lutade mig ut
jag tyckte jag hörde folk tjoha
men ditt leende
ditt leende..
och dina vackra blänkande
guldbruna ögon
och dina läppar mot mina en sista gång
Jag steg ner på marken
slog armarna om din midja
det blev vår sista blandning av saliv och tårar




Fri vers av TystnadTalar
Läst 208 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-08-19 13:46



Bookmark and Share


  stella
Everything`s gonna be alright...when we share the shelter of my single bed. Underbar lovesong!
2009-08-19

    ej medlem längre
(Han känner nog fortfarande smaken av vanilj)
2009-08-19

    ej medlem längre
Fint berättad och ganska vemodig text om att mötas och skiljas som vi ju så ofta gör. Gillar det raka och klara tilltalet i den här dikten och berörs också starkt av den melankoliska känsla som förmedlas. En underbar upplevelse som sedan blir till ett minne. Ljuvligt och sorgset på samma gång och man kan känna styrkan i saknaden. Avsked är sannerligen inte alltid det lättaste och nostalgin kan verkligen stanna kvar Länge.
2009-08-19
  > Nästa text
< Föregående

TystnadTalar
TystnadTalar