Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Låtar i moll



mitt dåliga mående smittar dig

mitt katatoniska
ansiktsuttryck

och mina döda ögon

men du verkar
ha blivit vaccinerad
immun

av all din kraft
och ditt tålamod

hur skulle du
orka
annars

en vandrande
bakteriehärd

som försöker isolera sig själv
med murar
och sanktioner

från världen
men utan framgång

försöker

anstränger mig
ut i klorna

men det tar kraft

därav
mina glesa leenden
mitt kroniska hummande

mina deppiga dikter
och låtar i moll



ditt dåliga mående smittar mig

för när du är ledsen
vet jag vad det beror på

att du har en dålig partner

till och med homer simpson
är en idealmake
jämfört med din

när du gråter
smittas jag av skam
och rädsla för framtiden...

kroniskt oduglig

i vägen

ett ankare i din båt
eller ballast

intalar mig själv
att jag är dömd
till att leva

i ensamhet

för evigt

och skriva låtar
i moll










Fri vers av Staffan Welroos VIP
Läst 323 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-09-23 18:20



Bookmark and Share


  stenen/ Yv Ericsson
Tung, och bra
2009-09-28

  poetryGirl
bra
2009-09-23

  Junitvillingen
Åhh denna är så stark!! Orden griper verkligen tag...diktjaget (du?)
verkar inte ha särskilt höga tankar om sig själv...inte tro på att han duger...men alla gör vi så gott vi kan utifrån den situation vi befinner oss i...och det tror jag att också diktjaget gör - sitt allra bästa. Men livet kan vara tungt och förmågan tryta...viktigt dock att inte anklaga sig själv för mycket...kanske kommer det en dag när låtarna börjar gå i dur? Efter mörker kommer ljus!
2009-09-23

  peter markurth
berör genast
2009-09-23
  > Nästa text
< Föregående

Staffan Welroos
Staffan Welroos VIP