är det inte konstigt hur en del saker
som man trodde man hade kommit över
bara helt plötsligt kommer som en våg
och sköjler rakt över en?


jag orkar inte leva med att du ska
titta på mig på det där sättet
varje gång jag går förbi

för det är så jäkla hemskt



jag älskade dig mer än på länge
och vad som än gjorde så att vi gled isär
ångrar i alla fall jag det grovt

men det var inte mitt fel jämt.
vad du än säger


men å andra sidan vet jag inte vad du säger
för jag kan inte med att gå fram och prata
med dig, utan anledning

och vad sjutton skulle jag säga?,
"jag saknar dig och vill ha dig tillbaka"
- det skulle inte fungera så


för jag kan inte ta tillbaka dig så där,
jag vet att jag inte kan det!
men ändå så är det allt jag vill
jag vill hålla din hand en sista gång
känna din anda mot min kind
din läppar mot mina

-omöjligt





om det är någon gång jag ska vara stark
så är det verkligen nu det är dags

huvudet högt
rak rygg


för jag ska gå starkast ur det här.!