Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

himmel utan ljus

 

och på den sista dagen föll dammet
osett, okänt, orört från den fasta marken
och där fanns inga människor












bortom livet




i en välvd himmel av tystnad och brus

 

*


Fri vers av Issand. VIP
Läst 631 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2009-08-21 21:53



Bookmark and Share

    ej medlem längre
fick en känsla av ingenting
bara tomt, ensam kvar eller kanske lämnad
ryser hehe

väldigt fint skrivet
gillar starkt !

snyggt nosen<3
2009-08-24

  Junitvillingen
Spännande & mystiskt...får mig att undra vad som finns där "bortom"...
2009-08-23

  Jaseph
Skönhet och frid, bortom oss. Spännande!
2009-08-23

  Jessica Ebbesson
Hissnande!
2009-08-22

    resilient
apokalyptisk känsla. Mäktig i sin korthet.
2009-08-22

  Burn
en nästan sakral känsla i denna fina dikt. en högtidlighet i en beskrivning av något dött, som jag ser det. damm återstår, inga människor finns, det är tomt, bara tystnad och brus. var är allt? var är livet? var är närheten? det finns inget. men raderna i sig är komponerade som en musikslinga vars toner är det sista som hörs - av liv. radavstånden balanserar de två spridda slutraderna mot de tre tätt skriva förstaraderna. det finns en avvägdhet, som en tanke som bär sig själv, om det så är det sista den gör.

det är som att livet självt gick människorna förbi, som att allt som återstod efter vad hade gjort, var damm. och tystnad. det centrala fanns aldrig, upplevdes aldrig. kan det finnas människor som kan uthärda sådan tystnad, sådant ingenting?

titeln är ju grym. den sitter verkligen, den talar. sen fastnar jag för orden "den fasta marken", för de talar om något annat, något som är en punkt i allt, en punkt som faktiskt bar. mitt i allt det upplösta som jag känner i dikten så finns den fasta marken. hade inte den funnits med hade allt varit hopplöshet. nu finns den där, som en fast punkt, som den enda fasta punkten.

så vad kan möta det som är tomt? det är en intressant fråga.

och jag tycker mycket om denna dikt. en skarp och mycket vacker ton, som hålls så hårt, som bär sån skörhet, och som sträcker sig ut genom rummet. mycket bra.
2009-08-22
  > Nästa text
< Föregående

Issand. VIP