jag har tryckt ut den sjunde himlen ur det osynliga.

röd inatt

 

 

 

du tog ordet havet
som en lykta i dina händer
blåste ut en storm
ur en liten rostig öppning
och viskade:

 

 

där.

 

 

 

 

Fri vers av Issand.
Läst 1331 gånger och applåderad av 66 personer
Publicerad 2009-08-26 20:22

Skriv ut
Spara som PDF

Lars Gullberg Den här va länge sen du skrev men ja e glad att ha lyckats fånga upp den Du skriver himla bra fint 2012-03-10

Mithagar Ger en väldigt fin magkänsla med kontraster..:) 2010-12-26

vakentimmar väldigt vacker! 2010-06-28

sårosa jag brukar gå runt och läsa din text för mig själv.. låter rätt knäppt kanske, men den fastnade 2009-12-27

Jaramald Snyggt poetat! 2009-10-01

Quasimodo Ett ögonblick och en sekund av livet fångad i dessa rader och genom en rostig öppning !!! Härligt fin och öppnar evigheter!! Den bokmärker jag !!! 2009-09-19

Jean-Michel Orblin Fint det fårt mig att tänka på en fyr ishavet bredvid havet 2009-09-11

När vi blir strukturer Oj vad fint. Oj vad fint.. 2009-08-30

Din Fiende denna dikt är värd allt beröm helt fantastisk! Men varför kursiverat på "där"? Jag vet ju att det viskas, känns lite datafierat. 2009-08-30

Knasboll WOW. kan ännu inte säga mer. har liksom tappat talförmågan i fingertopparna. så WOW!! verkligen. 2009-08-29

poetsia åh. vad duktig du är alltså! så himla fin 2009-08-28

Lena Renman Ohh ryysliiigt bra! Många applåder och jag bokmärker Lena 2009-08-27

Burn haha, jag sa ju att den här var bra och nu har den fått den uppmärksamhet som den så väl förjtänar. faktum är att den inte bara är bra; i mina ögon är den en av de två bästa som du har skrivit. jag älskar den blandning av styrka och försiktighet som ligger i förmågan att kunna blåsa ut en storm ur en liten öppning - det är det som ger dikten dess dynamik, det är i det som det blir en rörelse melllan stort och det litet, en rörelse som utförs med största varsamhet. och den varsamheten genomsyrar dikten, från lyktan i händerna till viskandet av ordet "där", ett ord som känns verkligen innerligt framfört tack vare den sensitiva uppbyggnaden i de föregående raderna och den kursiverade stilen. sen är det en dikt som i precis varje rad bygger på med en dimension och det ger mig en läsning där där volymen och rummet av innehållet ökar så snabbt att jag lika hastigt känner mig liten inför de bilder som på så kort tid exploderar ut till en mycket stor helhet. de två första raderna är ju så sanslöst vackra, bara att känna in på dem ger mig rysningar, det där är bilder som transcenderar mycket. och att du sen följer upp med med inte bara en storm genom en liten öppning utan att blåsa den genom öppningen, det är det geniala, där blir det den magi som lyfter iväg denna dikt långt över mycket annat. jag älskar ju det komprimerat skrivna med stort innehåll och här har du åstadkommit ett mindre mästerverk i den genren. kompositionen och balansen är enastående och det är en fasthet i den byggande linjen som är så stark att den för varje rad bara skjuter på och skjuter på. och det är det som, i mina ögon, kan göra en del dikter till mycket kompakta kärnor med oändlig volym, och dessa kombinationer älskar jag. du har en fruktansvärd talang och har redan mycket stor förmåga att nå flerdimensionella bildjup i ditt skrivande. det är verkligen fascinerande att se. sen är det en sak som jag vid några tillfällen har nämnt när jag har läst dina dikter och det är när jag upplevt att en dikt har känts splittrad, när det har varit svårt att få en både linjemässig såväl som känslomässig sammanbindning. det är en sak som jag tycker påverkar väldigt mycket, just om en dikt/text håller ihop i sin grundlinje eller inte. det är samma sak som när man sätter ihop delarna till en roman eller en film, eller komponerar musik: delarna ska fogas samman på ett sådant sätt att det skapar en tydlig helhetskänsla. jag brukar reagera rätt mycket på om det finns linjer som följs och om helhet verkligen byggs fram av de ingående delarna. i just denna dikt finns en så stark sammanvävning och tydlig konherens att det material som går att hämta därur är så enormt mycket större än de delar som bygger upp dikten. det är mao en mycket solid känsla i dikten, i strukturell såväl som associativ mening. och det är just det som ger djupverkan. och det älskar jag. mycket, mycket fint. 2009-08-27

Mikael Lövkvist Strålande poesi! 2009-08-27

Gisela Nordell mycket känslofull och stark poesi! 2009-08-26

thyra Underbar poesi! 2009-08-26

Larz Gustafsson Storslaget! 2009-08-26

Lena Krantz Åhhh så vilken underbar dikt den här måste jag spara helt enkelt 2009-08-26

ej medlem längre ojojoj. först: tack ulf för att du uppmärksammade denna. sen: ojojoj igen. detta är Poesi. helt fantastiskt! 2009-08-26

Ulf Lagerholm denna slinga skickar omedetbart (det handlar om bråkdelarna av en tiondels sekund) ut ett budskap från synapserna i min hjärnas "läsarcentrum", VÅRDA DENNA!! Tack min vän 2009-08-26

ej medlem längre ja mycket känsla instämmer riktigt fint som om någon visar vägen eller något grymt sötnos <3 2009-08-26

resilient underbar, så få ord, så mycket känsla 2009-08-26