Kommentera gärna.

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kommentera gärna.


Du, jag visste

 

jag hör att dolkar av ord
tränger sig in genom
oceanblå tapeter
och att du ligger där igen
insvept i din egen skugga

alla de där dagarna
                       alla de där dagarna
när din kropp var tung
och din rygg var bruten
gör sig påminda nu när
de knackar på dina skuldror
med sina skadeskjutna ögon

jag hör också sägas att
du visste vad som väntade
så du målade över dörrar
med färger från vilseledda
dansade i dina egna ruiner
och visst önskar du nu
att du hade fått veta
att jag inte var den
som skulle rädda dig
i något av dina liv


Fri vers av kittyheartpink
Läst 881 gånger
Publicerad 2005-10-08 18:15



Bookmark and Share

  Henrik Nilsson
Jag får väl hålla med Linda i hennes ordlösa beundran även om jag måste säga att det som gör dikten är den fenomenala avslutningen som är så definitiv. Du använder ord som är utöver det vanliga och som gör dig speciell som poet och som berättare. Bra!
2006-05-25

  Linda A
Du borde ge ut en bok. Nu. Bums. Jag köper. Utan tvekan.
2005-10-10

  Linda A
Otroligt vackert. Orden suger sig in och jag får inte nog. Du har ett välutvecklat språk som tar sig igenom alla barriärer. Jag blir stum både av avund och förvåning. Det borde vara olagligt att kunna skriva så här. Jag har inga ord. Och då är det bra. Grymt extremt helt fantastiskt bra.
2005-10-10
  > Nästa text
< Föregående

kittyheartpink
kittyheartpink