"Nå!"
säger Vår Herre tämligen strängt
Det är på den Yttersta Dagen

och

han yttrar sig till en man
denne man bär huvudet något sänkt
och verkar inte särskilt stursk

annat var det kanske i det första livet
vadvetjag - men

"Nå!?"
"Hur har vi haft det med kärleken därnere, egentligen?"
"Jag ser i mina papper ett och annat"
"det mesta är oförlåtligtellermöjligenförlåtligtsåhärlångtefteråt"
"och jag är beredd att se mellan fingrarna..."

mannen lyfter nu något på huvet
och hållningen får en viss och ny stadga

"se mellan fingrarna? om blott jag..."

"Om blott du kan svara bra på denna fråga:
"har du någon gång i oträngt läge gett en kvinna en komplimang"
"just bara för att hon är vacker"
"för att hon är grann"
"och detta utan minsta biavsikt"

"kan du svara ärligt"
"ditt andra liv kanske hänger på det"

mannens ansikte lyser upp
han får liv

"Jo! Min Herre! detta kan jag svara på!"
"mycket dumt har jag gjort"
"men ett är säkert: kvinnan har jag alltid hållit högt"
"utan kvinna - ingen värdig man"
"och nog har jag sett det som vackert var"
"nog har jag prisat detta"
"jag har tillochmed skrivit därom".

mannen blir tyst och Vår Herre nickar glad
"sant sa du nu"
"jag vet, för ditt liv har jag följt"
"vore andra som du"
"bleve Paradiset fullt"

"Så, välkommen hit! Du som prisat kvinnan!"

Med en stillsam gest visas mannen in.
"Se nu bara till att du håller stilen ocså i ditt andra liv"
"jag behöver goda exempel att visa för vännerna, de andra gudarna, du vet!"