~*~

Jag är långrandig likt tågrälsen genom landet
inte kortfattad som den trångsynta bulten nedgrävd djupt i marken av rallarna som håller fast den
jag är tankspridd likt flockar av alla de slags fåglar som finns i norra europas länder
inte ens med en tanke kvarlämnad som en ensam bevingad vän där som tänkte flyga hem alltför sent och får övervintra här istället
likt alla träden i skogen stamfast där vi bor vi är

inte ens med en känsla kvarlämnad likt en julklapp först hittad kring midsommar öppnad ej i December vid brasan hemma om vintern
som en sommarkatt som där vandrar längs med landsvägen
som nog hittar dig allt du snälla människa som ett hem den ger då den vandrar in på grusvägen sedan på stigen och grusgången
finner ett leende, den nya guldåldern, av vänligheten
från långt håll liksom fåglarna den hörde sången
från lot som gick förr längs med tågrälsen

som en kvarskatt men 500% på 0 kronor ger bara ett skratt
i ett land där allt bra bestraffas så lönar det sig allt att hålla låg profil som en katt som vilar lapar i sig allt av näring den ser förnöjt där sedan
men inte glömma det viktigaste då det är kallt

som sommarkatten som reser sig och går upp på två kvinnoben som ett skogslo i bärplockartider eller en lejoninna som sina kväden kvider i ett havsvindarnas bokförlag av mytologiska upplysningstiders muralbilder
säger hon med sin jordnära gudinnestämma:

"med mina händer har jag försökt lossa tungans band
genom orden raserat svärtan
allt för att upptäcka

en ny stad på andra sidan ett annat hav
dit inga skepp avseglat
dit inga händer ännu nått
där ligger askan efter själars bränder
tjock på gator och torg

Dessa fötter har känt det blå bergets massa
stegat de tiotusen mil
jagat det välkända okända över fält av vallmo
jag har svalt det förgiftade vattnet
silat det rent mellan hjärtats klaffar
låtit andra bebo mina innersta grottor
Har skyddat öknens blommor
vattnat med mina tårar"

LPWJ/Calin 27&29/08/09