Ur betraktarens ögon
har vi
tid till absolut ingenting
ur betraktarens perspektiv
är jag mycket bättre än ur mitt eget
för tiden räcker inte till

en storsatsning för lite,
ge chansen
våga den

betraktaren ser
olåsta dimensioner
som vi borde öppna upp oss för
lite
oftare
alla skrivna blad,
oskrivna blad,
som inte har synfel

alla nya betraktare saknar synfel
om du förstår vad jag menar?