det var den där dagen då den stora vinden tog tåget och slängde det överbord -rakt ner i Södertälje kanal. båtarna såg förvånade på och alla småbilarna som stod parkerade började tjuta av upphetsning och skräck. hela den stora betongkonstruktionen började svaja som i en gungande arabisk melodi - med rullande höfter och spelande ögon

du såg på mig och också dina ögon spelade 

vi tänkte över obeständigheter och hur även det allra mest stabila är en rörelse i rumtiden. ambulanserna kom farande med blåljusen tjutande längs både E20 och E4:an. vi rullade i en vildsint brottningsmatch över golvet. 

solen gick ner och vi somnade