Vid skogssjön
i den mörkgröna fuktiga skogen
det hänger silverdroppar i träden
foten sjunker ner i djup tjock mossa
virket glänser djupbrunt och saftigt
och vassen står stilla

det faller en sten
det bildas en cirkel
det blänker av vatten i svart och vitt

och skymningen blå i den gröna skogen
fåglar har tystnat
det finns bara jag
en ensam figur
omhöljd av alltet
luften, du ger mig en spindelvävskappa

Jag tackar dig, okänd
för allt det du gav mig,
för allt jag har fått

Nu hör jag trollen
och fina cymbaler
det brummar i jorden
nu dånar det till
det kommer en sång
djupt djupt ur mitt inre

Jag är inte ensam
Jag är en i alltet och alltet är mitt
-81