Har mist så många jag älskat
Min mor min far, mina hundar

Men jag kan möta dem alla
då jag stilla blundar

Kan se min moders vackra ögon
Hålla pappas starka händer

Resa bort till andra sidans
blåa stränder..

Känna hundarnas varma
mjuka kroppar

Se på Zita när hon yster
dansar hoppar

Fridas kalla nos mot
min varma hand

När jag reser bort till
drömmars blåa land...

Jag saknar dem och andra
som jag mist

Men vet att tiden tar sitt
rov till sist

Mitt hjärta ärrat är av saknad,
dödens kalla pust

Kvar finns bitter vemod,
känslan av förlust...