Du stod där under månens bleka sken
 och speglade en tårfylld kind
 i livets spegelbild

 du stod där och såg stjärnhimlen gnistra
 likt en tiara av skönhets grus
 du stod där i sanden och ritade tecken
 som du ville att endast hjärtat skulle tyda

 du stod där som den människa du är
 så vacker liksom blommans hölje
 så skir som havets våg
  så mjuk som snön mot handen

  du stod där som den människa du är
  så vacker som en blommas blad
  så stark som alla lyckans vindar

  du ritade tecken i sanden
  som du ville att endast hjärtat skulle tyda
  den sekunden vill jag aldrig glömma
  den sekunden då du stod där
  som den människa du är