Det känns ibland som om man stod i djup cement
Fötterna låsta i ett järngrepp
Man kämpar för att ta sig framåt, men kommer ingenstans

Försöker spetta sig loss men man sitter fast som berget
Känner sig nästan som en staty som fåglarna har som toalett
Kan känna träcket rinna utmed kinderna

Människor går förbi, kanske kastar en blick
Tänker säkert, Det var en gränslöst ful staty
Ett monument av handlings förlamning...

Ingen hör mina rop på hjälp.....