Du gräver djupt inatt
mår, blekjord, rostjord
allt djupare skikt av minnen:

en hand håller ett höstäpple
en doft av regn
en timme kvar

några glänsande röda bär
några ögonblick av vila
sedan huvudet höjt som om han lystrar
som om han vet
några sekunder nu

ur berget stiger ett skrik
tränger upp genom muränjordar
genom sedimenterade drömmar

ur skriket ett träd

en hand håller ett höstäpple
skalet blankt av regn
dina ögon av minnen