Jag sitter på sommarens sista dag
den sommaren som var så kylig och vag,
jag sitter på min upphöjda balkong
och diktar sommarens sista sång.

Hösten anas i björkarnas sus
när jag dricker sommarens sista rus,
jag tänker på dig som var mig så kär
och på hur envisa envisa hjärtan är.

Dock, borgare och bröder, håll ut
bara sommaren, inte livet är slut!

Inatt kom en fågel och sade mig:
En annan ska komma och blända dig,
hon kommer med stormen och kommer till höst.
Hon kommer med mörkret och kommer till tröst.

Nu är den sista bägaren tömd
och snar är du gången och glömd,
snart svinner sommarens sista ljus,
helgade höst kom och blås ut