Kommentera gärna

" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kommentera gärna




Järnvägsgatan

ännu en gång så ligger vi
på den frostklädda asfalten
och ser stjärnorna formera sig
ovanför våra huvuden
på den här gatan har vi varit
tysta i flera decennier
och det enda som hörs nu
är knastrandet när mitt hår
fryser fast i marken

vi vill stanna tiden

den kvällen så var du
vackrare än alla dina ord
och kanske visste du det när
du dansade rakt fram i mörkret
utan att vända dig om
vinflaskan hade du tappat på marken
så hundratals gröna skärvor blev
utspillda kattögon mot
det svarta havet
av tidlös ungdomlig natt




Fri vers av kittyheartpink
Läst 705 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-10-11 14:36



Bookmark and Share


  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Gillar kattögonen, vilken metafor!
2006-09-25

  Anders P VIP
ett vackert språk och en mycket behaglig känsla
2006-01-22

  iord
Jag vill bara läsa mer av den här känslan.
nu nu.
2005-10-15

  Nichlas
Mycket vacker =D Skön stil
2005-10-12

  Kicki Karlén
Mycket fin diktkonst du visar prov på! En vacker och vemodig dikt, med känsla i.
2005-10-12
  > Nästa text
< Föregående

kittyheartpink
kittyheartpink