ramlar ur himlen
och hoppas att
gravitationen pajar...

fallet är inte farligt
har jag hört
det är tydligen marken
som är det

siktar på nån av
villatomternas
studsmattor

dyker
viftar frenetiskt
med mina korta armar

och försöker missa marken
för det är tydligen
det som är att flyga
har jag hört

anstränger mig för att
utveckla en fallskärm
eller en jet-motor
på min rygg

till och med ett paraply
i min hand

vilket vapen som helst
skulle duga
för att dämpa
konfrontationen

det går snabbt
när man springer
i nedförsbackar
har jag hört

men tror nog fan
att det här går snabbare

det är ungefär
så mycket jag hinner
tänka
innan mina samtliga
atomer
krossas
mitt hjärta stannar

och mina kläder
byts ut mot ett vitt
nattlinne
med vingar på skuldrorna

och jag faller igen

handlöst

fast denna gången
uppåt