Rent konkret är du borta. Hon andas dig och jag måste leva utan ditt syre. Kanske var det min motpol du sökte för hon är inte som jag. Bättre. Bilderna på er är så olika de jag i mitt huvud har kvar på oss. Borde inte men undrar ändå - är era stunder lika heta som de jag vet att du avgudade?

Lika konkret sover han bland mina lakan. Han älskar mig på nätterna och rör mig ibland precis som du. Annars finns ingen likhet, han är en annan man, så långt ifrån dig. Men ibland är jag nära - för nära - att skrika ut ditt namn i mörkret.

Annat är mer abstrakt, som att han berörde mig inatt. För första gången sen sist jag sov vid ditt ryggslut fick någon mig att längta. Mina händer krävde att få röra och jag kysste hans hals, inte för att tända - utan för att jag inte kunde låta bli. Han log och vi pratade natten ljus.

När han gick blev jag åter tom. Luften blev sådär frostig igen och minnet av dig och din blondin kallade tillbaka min uppmärksamhet. Tom och kall igen, men kanske är det nu inte bara dig jag saknar. Inatt ska jag dra honom ännu tätare intill.