Det nattsvarta omsluter mig
Ensam sitter jag i mörkret
På min stol
Vid fönstret

I gatubelysningens sken speglar sig endast nattens konturer
Jag behöver inte sitta i detta mörker
Jag har valt det själv
Då och då ser jag bilar passera utanför den kalla fönsterrutan
Undrar var dom färdas i nattens mörker
Kanske kan dom inte sova
Precis som jag

En mansgestalts konturer fångas upp under gatubelysningens sken
Sakta raglar han fram på trottoaren
Under belysningens orange sken ser han ute som en cirkusclown
Funderar en stund på att bjuda upp honom till mitt mörker
Han ser så ensam ut

Raglade av och an på trottoaren går han med nerböjt huvud
På axlarna ser han ut att bära hela världens problem
Sakta försvinner han ur bild
Han har avlägsnat sig från min synvinkel
Jag hann inte fråga om han ville komma upp och nyktra till sig

Allt är så stilla nu inga bilar som åker förbi inga människor som vandrar hemåt
Men jag vet att snart kommer tystnaden ännu en gång brytas
Av en bil
En människa

Jag sitter i mörkret framför mig ser jag den ödsliga gatan
Snart kommer det bli ljust
Då går jag och lägger mig