Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samvetet

Sakta kryper det upp för din ryggrad
Avväpnar dig
Tårar bildar små åar
Tungt faller de ner över din ärriga kind

Varför gråter du min vän?
Har samvetet äntligen kommit ikapp dig?

Du krymper ihop
Så liten du nu står inför den stora världen
Från toppen till botten du nu har fallit

Men var inte rädd min vän
Det händer oss alla

Rädslan har tagit ett grepp om din hals
Djupare faller du in i dig själv
I dina ögon börjar ilskan växa

Min vän var inte arg
Du får inte mer än vad du förtjänar
Snart kommer du vara på ett ställe där dom aldrig förlåter




Fri vers av FanaticaNr1
Läst 351 gånger
Publicerad 2005-10-12 00:51



Bookmark and Share


  Kicki Karlén
Jag tycker dikten är mycket stark. Vilka känslor den väcker... Ruggig men mycket vackert formulerad!
2005-10-12
  > Nästa text
< Föregående

FanaticaNr1
FanaticaNr1