Ur lövskogen lummiga inre
Hörs näktergalens ljuva stämma.
Han lovsjunger livet
Poesi av det enklaste slag.

Svävar under blad o gren
Över gröna fält och oändliga hav.
Hans vingar slår
I takten till hans bultande hjärta.

Han söker förgäves
En plats i livet och någon att älska.
Men tiden är knapp
Och vindarna på väg att vända.

För honom bort med tunga vingslag
Vilse i en värld utan hopp.
Slår sig ned på en plats utan drömmar
Putsar sina fjädrar och ser sig om.

Ser sig om efter en plats i världen
Där skogen blommar och livet likaså.
Men natten föder bara tystnad
Tidens eviga eko.

Ur djupet av hans hjärta
Stämmer han upp i sång.
Sjunger om kärlek som inte finns
Näktergalens sista serenad.

I en glänta bortom evigheten
Dit där solen aldrig når.
Ligger skalet av en liten fågel
Vars vingar aldrig flyger mer.