Jag som hoppades
nästan

trodde.

Jag föll i fällan

igen,

Igen och igen.


Uanför är allt svart.
Du vet mörker när fukten och hösten kommit så långt
att det
gråa är ljus

Och det är grått av fukt och ljus som inte längre

orkar lysa.

Jag vill falla över fuktiga mörkerängar och andas jorddoft.

Det är det tryggaste jag vet och
just nu

just nu är jag så liten

som en liten aningsbar prick på stjärnkartan.