För man faller i hop och man gråter lagomt, när inget längre bär och försöker få damen i telefon att förstå som säkert har trygga barn som sover i sina sängar med Laban och Nalle Puh och alla andra sagofigurer som gör det verkliga mer hanterbart. Min nallebjörn har trasig hals. Mitt spöke har djupa vensår efter sprutor. Och ni undrar varför varför skriver hon här varför skriver hon så om det som får oss att gråta att vända andra blicken till och inga kommentarer det måste ju hon förstå när hon skriver om detta svåra och barna sover så sött och har pussiga kinder och mitt har inga alls, det är insjukna hålor. Mitt har insjukna hålor.

Det är därför jag skriver.