Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi åt så gott

 

jag dricker starköl

just här

just nu är det opassande

jag är i rullstolsfabriken

det finns inget nytt

 

inget nytt att berätta

 

palestina och israel

samma hat har dom skickat mellan sig i femtio år

du tror på diskussion jag på självmordsbomber

starka känslor vinner dåliga segrar

jag vet

ockupanter skördar annans jord

för många män igen

förhandlingsbordet har en blå stjärna

augusti 1969 leila khaled checkar in

revolutionen behöver mod och fotogeniska ansikten

vår sak ska aldrig förloras

du har en handgranat jag ett munspel

du sjunger jag kompar

vi väntar in den stora orkestern

hasta la siempre

när gud älskar märks det inte

jag är rätt tystlåten också

gasspisen tänds makaronerna kokar

tre minuter det tar inte längre tid

g-20 låter sina blodådror sprida sig

leukemin forsar fram

den här världen knycklas ihop

allt blir mindre

avstånden utrotas

konsumera eller dö

i kina finns trehundratusen dollarmiljonärer

vad gör dom andra 1 299 700 000

det finns ingen solros

ingenting som täcker in den här världen

 

i rättvisa

 

jag kan inte skrika högre

hösten är här tror jag

fåglarna samlas på taken

det är september

om två dagar ska de gifta sig

lindrar det smärtan

kanske

det har stormat

kärleksbreven faller mot marken

försiktiga steg för att kringgå sorgen

i kyrkan sluts cirkeln

de som älskat varandra i fyra år

lovar nu in i döden

det känns olustigt

allt är nu

vad finns sen

tydligen vet det nu äkta paret

bolånen går sakta uppåt

penetreringen själva nålen mot huden

hennes med omsorg rakade bikinilinje

jag blir full i fri bar

det är aldrig enkelt

någonstans analyserade jag sönder mig

lät varm asfalt

rinna genom parkerna

själva grönområdena blommorna

blev parkeringar

 

blev jag

 

du har en märklig hobby

fjärilen får en nål i sig

jaha som fem fingrar i anus

mår du bra frågar jag

hon svarar inte

vi har aldrig känt varandra säger jag inte

jag skriver med bläck

rutat block tidig morgon

prinsessans blåa mens

hon borde abdikera

bara säga förlåt

det här var en dålig idé

min släkt har i generationer slöat

ni har arbetat åt oss

nu vill jag arbeta åt er

var ska jag börja

men ingen behöver henne

det blir tyst

hon dör

en gatsten bredvid en gatsten

så försvinner generationer

bebisens första ord

 

fan

 

vi åt så gott

det är något märkligt med restauranger

man betalar

går därifrån

vänder man sig om i dörren är allt borta

ny vit duk över bordet

över kroppen

 

jag var aldrig här




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 1239 gånger och applåderad av 27 personer
Publicerad 2009-09-26 11:46



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
Det lakoniska och sorgsna tilltalar mig. De långa cirklarna, det lugna andetaget. Många bra ord som hör ihop. Helt enkelt helt igenom läsvärt!
2009-10-07

    resilient
bebisens första ord




hade inte den raden varit med så att hade jag tyckt att dikten mest staplade givna bilder på varandra. Men nu står det där, insmuget. Och jag smälter totalt.
2009-09-30

  Carola Zettergren
Enastående!! Jag faller in i dem, reflektionerna ;sugs med, instämmer, känner av, känner in ..ser hypnotiseras, glömmer att fascineras av språket, stämningarna i ljuset och mörkret...jag blir han
JÄRNSPIKARS VAD BRA!!!!
2009-09-28

  Anna Frölander
Titeln har en torftig fadd smak och just det är ju rätt roligt, har sin poäng. Tonen i dikten är omisskännlig och det är från början till slut en resa, en cirkel, som sluts och öppnar sig om vart annat och det finns inte en chans att jag inte förstår att just detta är de beståndsdelar som får livet att snurra. Det känns som att du täckt in allt, läsupplevelsen är total och i ett enda flöde. Blir ännu en gång överraskad över att det tar slut, så plötsligt. Mer säger jag, mer.
2009-09-28

  peter markurth
stark text, bra inledning, skickligt skriven, flyter perfekt till avslutet..kanon
2009-09-28

  Gunnar Odhner
En text att återkomma till, fundera över. Jag tycker den rör sig i cirklar kring det fruktansvärda 'inget nytt att berätta', kombinerar det faktiska och personliga på ett fint sätt, flyter rytmiskt mot slutet, som jag inte riktigt kan få in i det övriga engagemanget. En existentiell meningslöshet kommer inte över min tröskel. Inte en meningsfullhet heller.
2009-09-28

    Tea Alex VIP
Vettigt skrivet om livets ovett.
2009-09-28

  Mr Lindemann VIP
Ja, det tangerar ju dagens tema om livet!
Där fick jag in dig så - i det temat
men sedan falerar det med tt du inte är en ny förmåga
men en förmåga som ser saker och ting på ett sätt som
är lite förunderligt
det hära perspektivförändringarna

Undrar ändå ifall du inte är en ny förmåga på något sätt
borde gå att se det så
2009-09-28

  Lena Krantz VIP
Vi lever i en märklig tid, på många sätt i ytterligheternas tid.

I det sammanhanget är det där med att ta en öl på en tid när man egentligen inte får en petitess.

men kanske är hela den här tiden en parantes

man får se tiden an och äta gott under tiden. Bäst att inte se sig om när man går för kyparen avlägnar varje spår och den värme man trodde var tillägnad sig själv är bara i rent försäljningssyfte.
2009-09-27

    deb8
Helt fantastiskt författat. Gillar perspktiven, de grova verklighetsskildringarna i kontrast till de små känslorna sbm blossar, romantiken som är så stor och betydelsefull för individen men så liten på en skala...din dikt är vidsynt, begrundande och har ett djup som tivngar mig till beröring, tankeverksamhet och beundran, både för orden, livet och ditt verk..
2009-09-27

    Melona
fy i f a n!!!

detta är det bästa jag läst på evigheter,

shit, ska återkomma när jag
kan tänka, tror jag...

tack!
2009-09-27

  Mikael Lövkvist
En ypperlig dikt. Avslutningen är rent suveränt effektfull.
Skulle vilja höra dig läsa denna. Jag hade ett par redigeringsförslag, men de handlar om rytmen i ett par passager, och du läser ju givetvis dikten i en annorlunda rytm än jag. Strunt samma, det var egentligen bara mest upprepningen av "inget nytt", och att jag tyckte att "blev jag" kunde tas bort, för det kändes, för mig, självklart att det var dig som du skrev om. Dig, och dig och staden, kanske. Mina favoritpassager var för många för att börja citera. Tack för en högkvalitativ läsupplevelse.
2009-09-26

  Bjarne Nordbö
Jag har perioder. Det var Jan Fridegård, allt ryskt , Per-Erik Söder. Nu är det du och har varit så en tid. Ja du vet. Knäpper upp en stark jag med. Det är kulturnatt här i Norrköping. Jag ska läsa dikt på öppen scen. Att jag vågar efter att läst detta. Men det gör jag. Vi har alla våra sätt.
Berörs av hur du glider ut i det stora, världen . In i det intima, ett möte vid ett bord. En måltid. Kanske något mer, vem vet. När blicken vänds tillbaka finns kanske inte ens ett minne kvar.
Blir påmind om en bilresa genom Israel, det var ett tag sedan men lite har förändrats.
Hur länge räcker en dikt....öpnnar en till. Tack.
2009-09-26

  Ingela Svenson VIP
Det känns som om du skriker denna text rakt ut i kaos för att om möjligt förhindra JORDENS UNDERGÅNG! OCH JAG SKRIKER TILLBAKA för att man obönhörligt rycks med så att det susar kring öronen!Mycket stark text, ville jag säga med det!
2009-09-26

  Ulf Lagerholm
FAN VA BRA!!, har misströstat litt på sistone, var har alla goda texter tagit vägen?, och så dyker denna tysta bomb upp, glädjen sprids i hela min läsarkropp, jag brukar inte gilla direkta politiska ställningstaganden i framställningarna, det kan komma fram ändå, på litt mer sublima vägar kan jag tycka, men här är det så jävla gott handskats med orden att jag sväljer det med hull och hår, jag älskar den luttrade tonen, de originella bilderna, och att hela skapelsen känns som en helhet, en enda stor vacker kropp, med en röst som fullständigt välter mig med sin laidbackton, sin knivskarpa analys

jag är mer glad igen, efter rasten här på avd 7 där de glömska flickorna och pojkarna bor, kan de nog räkna med ett snäpp mer omsorgsfull omvårdnad, efter genomläsning av denna mycket goda text
2009-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson