vi åt så gottjag dricker starköl just här just nu är det opassande jag är i rullstolsfabriken det finns inget nytt
inget nytt att berätta
palestina och israel samma hat har dom skickat mellan sig i femtio år du tror på diskussion jag på självmordsbomber starka känslor vinner dåliga segrar jag vet ockupanter skördar annans jord för många män igen förhandlingsbordet har en blå stjärna augusti 1969 leila khaled checkar in revolutionen behöver mod och fotogeniska ansikten vår sak ska aldrig förloras du har en handgranat jag ett munspel du sjunger jag kompar vi väntar in den stora orkestern hasta la siempre när gud älskar märks det inte jag är rätt tystlåten också gasspisen tänds makaronerna kokar tre minuter det tar inte längre tid g-20 låter sina blodådror sprida sig leukemin forsar fram den här världen knycklas ihop allt blir mindre avstånden utrotas konsumera eller dö i kina finns trehundratusen dollarmiljonärer vad gör dom andra 1 299 700 000 det finns ingen solros ingenting som täcker in den här världen
i rättvisa
jag kan inte skrika högre hösten är här tror jag fåglarna samlas på taken det är september om två dagar ska de gifta sig lindrar det smärtan kanske det har stormat kärleksbreven faller mot marken försiktiga steg för att kringgå sorgen i kyrkan sluts cirkeln de som älskat varandra i fyra år lovar nu in i döden det känns olustigt allt är nu vad finns sen tydligen vet det nu äkta paret bolånen går sakta uppåt penetreringen själva nålen mot huden hennes med omsorg rakade bikinilinje jag blir full i fri bar det är aldrig enkelt någonstans analyserade jag sönder mig lät varm asfalt rinna genom parkerna själva grönområdena blommorna blev parkeringar
blev jag
du har en märklig hobby fjärilen får en nål i sig jaha som fem fingrar i anus mår du bra frågar jag hon svarar inte vi har aldrig känt varandra säger jag inte jag skriver med bläck rutat block tidig morgon prinsessans blåa mens hon borde abdikera bara säga förlåt det här var en dålig idé min släkt har i generationer slöat ni har arbetat åt oss nu vill jag arbeta åt er var ska jag börja men ingen behöver henne det blir tyst hon dör en gatsten bredvid en gatsten så försvinner generationer bebisens första ord
fan
vi åt så gott det är något märkligt med restauranger man betalar går därifrån vänder man sig om i dörren är allt borta ny vit duk över bordet över kroppen
jag var aldrig här
Fri vers
av
Christer Eriksson
Läst 1245 gånger och applåderad av 27 personer Publicerad 2009-09-26 11:46
|
Nästa text
Föregående Christer Eriksson
Senast publicerade
fågeldikterna plan b dödsorsaker system pulver usama obama kropparna runt anläggningen församlingshem Se alla |