"Hej, vi ringde från förskolan, vi skulle vilja prata lite med er om eran dotter."
"Jaha, okej. Det går bra."
"Jo... det är såhär..."

Förskolepedagogerna ringde hem till min mamma en dag för att berätta att jag var sjuk. Tja, förmodligen hade jag en oupptäckt bokstavskombination eller något i den stilen.

"Din dotter ritar inte kritan, kammar inte dockan eller lagar inte maten."
"Jaha?"
"Ja... hon klättrar trädet, gräver lådan och cyklar cykeln som pojkarna istället. Det är verkligen tragiskt, kanske har hon ADHD eller ADD?"

Något fel måste det ju vara på flickan som inte ville rita kritan, kamma dockan eller laga maten? Flickor som inte ritar kritan, kammar dockan eller lagar maten är ju inte alls lika tysta, blyga och söta som flickor ska vara.

Dagen därpå kom sexårige Eriks mamma och hämtade honom.

"Vilken härlig buspojke till son ni har!"
"Ja, han är en riktig piggelin"
"Verkligen! Klättrar trädet, gräver lådan och cyklar cykeln tillsammans med de andra buspojkarna."

Jag klättrade trädet, grävde lådan och cyklade cykeln
Erik klättrade trädet, grävde lådan och cyklade cykeln

Därför var jag sjuk
Därför var han en härlig buspojke