~¤~

frågen I eder sjelfva
med hvilken rätta jag detta förtälja

fågel vitgrå på himmelen då

såg vågsvall i fören blott 9 år
såg de glittrande vågorna och drömde mig bort,
bort från mig själv

arken gå uppå vitblånad våg

sågen I eder sjelfva
där naturen skälfva och oss vedergälla

fick ro då vid 15 år
till öar som vore det Huckleberry Finn på Mississippi
båten där strosa förbi i luftiga vatten
sentimentalitet över det trötta
sommarglittrandet

på vattnet nedanför en kyrka
med en åra i en klyka

vågen I deri sjelfva...

fick sköta drycker och förtäringen som 19-åring

där kvinnor samla bären och blommor för att livet smycka
där männen efter dess mysterium fiska
där ett Rås blandar sig med en Färjkarls sång
och med lommens

lågen I deri sjelfva...

mindes som 25-åring och tänkte på den tiden tillbaka

som proteinet i en sallad var där av vassen och kaveldunen vajande i vinden
med skräddarna och trollsländorna och alla flugorna och värmen mot kinden efter regn

bågen I deri se sjelfva...

fågel vitgrå på himmelen då
arken gå uppå vitblånad våg

skötte stakandet i aktern som hembygdens 90-åring
till en solblekt hembyggd brygga i grått trä vi gå i land på

...med hvilken rätta jag detta förtälja

hågen I der sjelfva
alltid äro tillsammans sjelfva

på vattnet nedanför en kyrka

Hades mörka steniga skogar föds vi in i
men urskogsgläntan, min vän, får vi hitta själva

med en åra i en klyka
i svallvågorna runt omkring
från omtanken

i den gamla ekan vi satt i nyss

i landskapen nära Styx

födas på nytt

fontanellen
hugsvalan
årklykan

vågbrytaren i forsens farliga skum
molnet då den soliga dagen med regndiset bliva ljum
se på vad andra gör
men här för tillfället är frid
en paus i tillvarons nutid
tropiska sandstränder mitt i nordlig skog har vi
lyckligt lottade i naturens eget lotteri
holmar vi besöka som egna öar uti skärgårdens havseufori
men älven rinner mittemellan havet och insjöarnas
lugnare vardande
och av alla ödsliga platser uppå jord
här var nu vi
av viljan fri
och att inte för långt där sträva innan dagsljuset var förbi
och hemresan blev åter nödvändig

på vägen ner dit och på vägen bort igen
vilda skygga karpars vattenland
vilda buskar av bär som annars fanns hemma i trädgården

men med annan smak
som allt som finns uti Natura naturans den fria
av henne själv sått och hembakt

i den gamla ekan vi satt i nyss
i landskapen nära Styx

på vattnet nedanför en kyrka
med en åra i en klyka

fågel vitgrå på himmelen då
arken gå uppå vitblånad våg

LPWJ 28-29/09/09

http://lordparzifal.blogspot.com/2009/10/den-gamla-ekan.html