Jag har ett gulnat foto på mej
- ett av få –
på stubbåkern hemma på småbruket

Det är taget på sommaren 1956
- troligen på kvällen -
för skuggorna är långa
som avsmalnande armar

Mitt ansikte är lite suddigt,
det är nog lådkamerans,
eller filmens fel
- eller farsans -

…men det syns att jag ler

Jag har sparat det där kortet
för ögonblicket efter det togs
sprang jag till ladugården
Till min enda kompis:

Gårdens häst…
Jag gillade hennes mjuka mule.

Farsan vann en traktor året därpå…

…hästen åt vi upp