Det finns stunder i livet

sekunder och långa ögonblick som

stannar kvar.

Som att veta hur svald gråt smakar.

Att känna en väns armar runt om sig

när det helt enkelt inte går att svälja längre.

Att märka hur axlarna sluttar och man liksom
böjjer i hop sig.

Dagar som blåser lite för kallt
lite för hårt och
ögon som tårblindas i den och
detta sväljande.


Jag kan inget mer göra.

inget mera inget mera inget mera.