Redan medlem?
Logga in
Till en vän nära marken och månens skäraDet fanns så många texter där - sakta föll bladen mot marken - och du såg kanske mindes du i tanke eller så var där bara magen som knöt sig strupen som snörptes hjärtat som borrades i smärta bladen vättes av höstregn och svett färgades i blod och galla och jag såg hur du ropade ut fäste dina känslor mot en plåt av himmelrike och medmänniska som för att spänna den lina du sen kunde balansera överleva och leva över den flod som du fruktat i drömmens mara jag samlar sakta det vita över det svarta smeker din panna och din oro viskar stilla mot tidens mitt Du är min alltid Min Bara Min
Fri vers
av
Hannadraken
Läst 228 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2009-09-30 21:51 
|
Nästa text
Föregående
Hannadraken |
