Ur munnen rök det om andedräkten
och markfrosten frasade om mina steg

gryningen anades just den näst sista uti september

Valöberget bildade kolsvart siluett på andra sidan sundet
som spegelblankt lät Venus och Sirius rita gator

tyst som en drömmande poet gjorde jag fartyget loss
och för en vind som jag inte trodde fanns gled vi ut på vår fjord

så sanslöst stilla
så vansinnigt förenad med det som blev en morgon
styrde jag ut mot Skageraks hav

när sista holmen låg där i öst
steg solen över krönet
och värmde vår färd