Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Får inte riktigt till det.. Så kommentarer mottages gärna..


SjälvIsolering

Jag isolerar mig
Gömmer mig från omvärlden
Som så många gånger för

Blundar för känslorna som kommer över mig
Jag får inte gråta
Måste vara stark

Knuffas runt i människohavet
Händer som griper runt min hals
Men jag känner inget
Jag är i ett vakuum

Rösterna runt mig
Registreras inte
Prata ni
Jag kan ändå inte höra er

Plötsligt mitt i allt
Hör jag din röst

Nått inom mig tänds

Dina ögon synar mig
Från topp till tå
Du
Ler
Ger mig en kram

Något inom mig spricker
Jag gråter
Skriker
Slår

Men du bara kramar mig

Isen smälter
Jag skälver
Försöker ta mig loss
Men du håller mig kvar

Viskar i mitt öra att jag kommer klara det

Jag kräks
Svimmar
Letar efter rakbladet
Är det verkligen det du vill? Hör jag dig fråga

Tveksamhet

Vacklandes

Kramar jag rakbladet i handen
Bloddroppar som faller mot golvet
Mitt blod
I dina ögon ser jag sorg

Jag sluter mig
Innan dina blickar når för långt in




Fri vers av FanaticaNr1
Läst 595 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-10-21 08:32



Bookmark and Share


  Förstörd
Berörande text, känns som att jag
känner igen allt du skriver..Jättefin :)
2006-03-13

  Tino
ojj denna var djup! Fett kraft full!
2005-11-01

  Teresia Ridell
Djupt berörande, känner igen känslan alltför väl.
Din text tar tag i mig o släpper inte, kanske kunde den bli ännu bättre om du fick in något rim här o var. Sen i sista meningen tycker jag du skulle byta ut isolerar mot sluter.
2005-10-21
  > Nästa text
< Föregående

FanaticaNr1
FanaticaNr1