Om det finns en tid och plats för allt
Varför känner jag mig så vilsen
Vart jag än kommer hamnar jag fel
Vandrande i en oändlig skog

Jag vet inte vart jag är påväg
Där jag går finns ingen väg
Ingen karta som visar vart
Inget ljus i slutet av tunneln

Vart jag än vänder är allt likadant
Ingen ledstjärna
Inte mörkt eller ljust
Bara ensam och vilsen

Inga tårar rullar på min kind
Inget blod som droppar
Det finns ibland inget sätt
Jag kan inte förklara hur det känns

Jag ler och skrattar
Jag brister och går sönder
I mig finns ett hav som stormar
Ett stilla hav med tysta vågor

Ni ser inte kaoset
Ni inser inte faran
Jag är inte gjord av porslin
Jag går sönder om ni skadar míg

Jag är helan och halvan
Jag är inte mer än människa
Ett rofullt kaos
Den snabba stillheten

Jag ser inte hoppet som alla talar om
Jag kan inte känna det i mig
Jag vill inte dö, jag vill hitta rätt