Orden är spridda och huvudet är tomt.
Musiken dunkar och hela kroppen gör ont.
Det finns inget att säga och allt är redan sagt.
Mina prylar är borta och försöker komma på var jag dem lagt.
Man hör skratten över hela staden och min mun är den ända som inte ler.
Allas ögon glittrar som diamanter och att jag gråter är det ingen som ser.
Flaskor, burkar och glas.
Någonting välte och gick i kras.
Det känns om ingen ser mig och att jag inte finns.
Jag ser folk jag inte känner och namn jag inte minns.
Ett glas till och sedan inget mer.
Hittar en trappa och ramlar ner.
Jag känner mig äcklig och jävligt fet.
Men det är så jag säger det.