det växer inget gräs, och inga sköra hyacinter
längs din väg

alla blommor har du rensat bort


och du har hatat dem, för att de stod i din väg
och du har bränt allt till aska, som var
din trädgård

varje morgon stiger du upp i tid,
att hinna röja alla bevis,
så att ingen ska ana att
fotosyntesen även gäller dig,
att även du tar in ljus


för tänk vad dom skulle tro,
om dom visste att även du hade ett hjärta?
Tänk om dom anade att
inte alla dina tankar var giftiga

jag vet inte vilken katastrof som kan ta dig,
det vore helt klart för enkelt att dö

helt klart för enkelt att ta stryk,
du tar gärna stryk
det bekommer dig inte

hellre ett slag över käften,
än en mjuk hand


det vore för enkelt att dö,
det är inte ens det minsta otäckt

det växer inga blommor längs din väg,
du möter hotet om blommor med ddt och hormoslyr

och jag står på andra sidan om pansarglaset och ser
din ryggtavla vändas mot mig,
hör förskräckta andetag.
känner att jag fått blad som en blomma