Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Storm


Som när jag var liten och skulle uppträda. Tio år. Trappan till scenen och flygeln så högt. Handlederna som värker. Kallsvetten. Fokuseringen. Rädslan att göra misstag. Att slinta. Hamna fel på de svarta och vita. Fullsatt konsertlokal. Krypet i skinnet. Spänner. Skärper tankarna. Jag kan. Jag kan. Alla säger att jag kan. Lägger fingertopparna mot de målade träkilarna. Dansande lätt. Noterna sitter inte på pappret. Ögonlocken sluts. Musiken är i huvudet. I händerna. Tiden står still. Om jag tittar på dem kommer jag tappa bort mig. Hjärtat dunkar. Snart över. Slutpartiet kvar. Där. Full kraft. Ner med högra pedalen. Lyft den och händerna samtidigt. Det är över. Applåder. Jag hör dem inte. Jag kan andas igen. Blodet rusar fram. Som när du skriver att du vill träffa mig.




Fri vers av Sofie Viktoria
Läst 409 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-10-02 23:47



Bookmark and Share


  Alfie M
Åh vad snyggt!
Vilken känsla du förmedlar, jag är där med dig i varje ord.
Titeln är fin.
2009-10-03
  > Nästa text
< Föregående

Sofie Viktoria
Sofie Viktoria