Villande tankar
går här och vankar
i ensamhet
i overklig medvetenhet

tänker på glada minnen från förr
när vännerna ofta ringde på min dörr
nu är allt så tyst
inte ett enda knyst

telefonen är alldeles stum
tomt är det i alla rum
övergivenheten gnager i min själ
jag mår inte väl

grubblande tankar om framtid så ljus
längtan efter lyckorus
saknar någon att prata med ibland
saknar någon att hålla i hand

beder en bön i tysthet
känner trots allt och vet
att ljusets strålar ska börja lysa på mig någon gång
men just nu går jag ensam och nynnar på en sorgsen sång .....




© Ted Örnberg 2009
Foto:www.fotoakuten.se