Nu är jag snurrig, värre än värst,
nästan som om det vore perverst.
Ursäktat mig i en tre fyra dar,
vimsig har tankat, glömt munstycket kvar.
Tur att det fanns en gubbe som vifta,
snabbt in med backen, jag växlarna skifta.

Sen ner till snabbköpet irrandes runt,
glömde bort maten och pratade strunt.
Ögon på skaftet, darr i skelettet,
tror minsann snart att jag är helt från vettet.
Rastlös till tusen, speedad och skön,
mångubben myser och jag ber min bön.

Tackom och lovom att allt snart är över,
en månads vila är allt jag behöver.
Sen är jag redo för gubben så full,
fastän jag famlar och ramlar omkull .
Snacka om snurrig, värre än värst,
vänder på bladet och skriver perverst.






ME/09